Vid årsskiftet 1996 -1997 blev mina ben svaga och jag hade väldigt svårt att gå. Jag fick domningar i halva kroppen.

Livet förändrades då benen vek sig

Mitt liv var som mest hektisk just då – två små döttrar och eget företag. Min man hade ett krävande arbete och reste mycket i jobbet.

Jag tyckte själv att jag var frisk, fast jag var ständigt trött. Så småningom började dock även min kropp ge signaler på att något var på tok. Under en tid hade jag lidit av oförklarliga domningar i olika delar av min kropp.

Diagnosen gjordes efter en magnetröntgen(MRI): det var sjukdomen MS(multiple sclerosis) som redan hade förorsakat skador i det centrala nervsystemet och i lillhjärnan. Läkarens råd när jag skulle åka hem efter undersökningen var: “Kom tillbaka när symptomen har förvärrats.”

Jag bestämde mig där och då att jag inte skulle tillbaka dit. Så jag började febrilt och medvetet att söka hjälp för min situation. Jag provade alla möjliga alternativa behandlingar. Jag bekantade mig med den indiska ayurveda medicinen. Sedan studerade jag allt jag kunde hitta om pH-värden. Jag läste om betydelsen av olika typer av kostval och lärde mig stresshantering. Jag fick ett enormt behov av att växa och utveckla mig själv.

Den förunderliga människan

Jag fick helt enkelt ändra mina livsvärderingar och började en resa som fortfarande pågår. Syftet med min resa är att kunna bättre förstå det förunderliga systemet som kallas för människan.

Detta system är byggt av både en psykisk och en fysisk sida – en kropp och ett sinne – som är båda lika viktiga och som är i ständig samverkan med varandra. Ju mer jag börjar förstår detta system, desto mer växer min respekt och förundran för det: förstår vi själva vilken fantastisk kropp vi lever i?

Jag är till naturen en så-kallad “doer” och någon som söker nytt. Det känns helt naturligt för mig att dela med mig av informationen jag har hittat och insikterna som jag har kommit fram till. Jag har alltid agerat så. Jag startade min första egna grupp som sex-åring, det var för några mindre barn som behövde aktiveras på eftermiddagarna. Sedan dess har jag drivit otaliga grupper där vi tillsammans har sökt inspiration till vår egen välmående och förbättrat världen via diskussioner.

Denna blogg är en fortsättning av detta arbete. Genom min blogg vill jag dela mina insikter om människan och holistisk välbefinnande med er, mina kära läsare.

Att ta ansvar för sig själv

Jag har kallat min blogg “Värna om dina celler”. Det beskriver kärnan i min tankegång: för att kunna må bra ska människan vara värnande, vårdande och snäll, med sig själv och med sin kropp, som är uppbyggd av miljarder celler. Cellerna är grunden för fullständig hälsa.

Man skulle kunna prata om att älska sig själv. Genom att vara nådiga och kärleksfulla mot oss själva tror jag att vi även kan vara det mot andra. Förståelse gynnar acceptans.

Man kan också uttrycka samma sak genom att uppmana människor att ta ansvar för sig själva och för sin hälsa. Vi kan inte lägga ut detta ansvar på någon annan.

Jag tog själv ansvar för mitt liv och min hälsa för 17 år sedan. Jag började helt enkelt lyssna på mig själv. Jag lade märke till vad jag tänkte på, vad jag stoppade i munnen, hur jag levde i min vardag och hur jag skötte om mig själv. Genom att förstå kroppens funktioner började jag respektera den mer.

Sedan hittade jag BEMER-terapin sommaren 2009. Då kände jag direkt att resultatet av behandlingen var att min kropp blev starkare och dessutom förbättrades mina energinivåer och min stresshantering.

Jag blev så intresserad av denna behandlingsform att jag åkte tillsammans med min man till Tyskland för att personligen träffa utvecklarna. Dessa människor, och själva företaget och teknologin som de har utvecklat gjorde en så stor inverkan på oss att vi till slut blev representanter, först för BEMER Finland och sedan BEMER Nordic.

Hur mår jag idag då?

Jag lever i en väldigt intressant och aktivt tid i mitt liv. Ibland slår tanken mig att jag vore säkert redan död utan mina omfattande stödåtgärder och BEMER. Man kan inte veta något om morgondagen, men idag har jag fått leva helt symptomfri i fem år. Jag kan utföra jobbet som jag älskar, resa och även njuta av fritiden.

Välkommen till min blogg!